Så ger Tiffanys Favrile-glas ljuset en yta
En påfågelmönstrad vas, ett blomformat kärl och en lavaliknande skål visar hur Tiffanys glashantverkare gjorde färg, textur och ljus till en del av föremålets struktur.
Påfågeln verkar ha lämnat sina fjädrar inne i glaset. I en vas som tillverkades av Tiffany Glass and Decorating Company mellan 1893 och 1896 löper fina linjer upp genom en smal hals och breder sedan ut sig över en vid, solfjäderformad mynning. Blå ögon prickar den grönaktiga ytan. Rosa och gyllene skiftningar samlas mellan dem. Till och med på fotografi tycks föremålet befinna sig någonstans mellan ett kärl och en uppvisning av fjäderprakt. Formen ger det dekorativa mönstret utrymme att veckla ut sig.
Louis C. Tiffany / Tiffany Glass and Decorating Company, vas med påfågelmönster, 1893–96. The Metropolitan Museum of Art, gåva från H. O. Havemeyer, 1896. Public Domain. Samling · CC0
Vasen finns nu på The Metropolitan Museum of Art och är strax under 36 centimeter hög. Den kom till samlingen 1896 genom familjen Havemeyers gåva med över 40 Tiffany-föremål, bara tre år efter att företaget börjat tillverka dekorativa blåsta glaskärl. Det intressanta är hur tätt form och utseende samverkar: halsen samlar linjerna, mynningen släpper ut dem och glansen får ytan att framstå som mindre stilla än silhuetten.
Louis C. Tiffany / Tiffany Glass and Decorating Company, vas, 1893–96, ett annat exempel på Favrile. The Metropolitan Museum of Art, gåva från H. O. Havemeyer, 1896. Public Domain. Samling · CC0
Ett varumärke för många olika ytor
Samspelet är en användbar väg in i Favrile. Louis Comfort Tiffanys namn har blivit närmast synonymt med färgat glas, men kärlen förtjänar att betraktas bortom en igenkännbar färgpalett. Vissa låter ljuset färdas genom materialet. Andra möter det med metallisk lyster eller en skrovlig yta. En skål kan verka kompakt och geologisk, medan en blomformad vas kan te sig nästan viktlös. Verkstaden behandlade glas som ett material med många möjliga optiska och fysiska personligheter.
Första bilden. Louis C. Tiffany / Tiffany Glass and Decorating Company, blomformad vas, 1893–96; ett exempel från Met, skilt från Cornings Pansy-vas. The Metropolitan Museum of Art, gåva från H. O. Havemeyer, 1896. Public Domain. Samling · CC0
Andra bilden. Louis C. Tiffany / Tiffany Glass and Decorating Company, vas, 1893–96. The Metropolitan Museum of Art, gåva från H. O. Havemeyer, 1896. Public Domain. Samling · CC0
Favrile var ett varumärke som omfattade mer än enbart irisering. Corning Museum of Glass anger att Tiffany registrerade varumärket den 13 november 1894 och använde det för allt glas från fabriken. Det är viktigt när man ser på enskilda föremål. Att de hade samma beteckning betyder inte att varje kärl tillverkades efter identiskt recept eller gavs samma ytbehandling. Namnet samlade olika experiment i ett igenkännbart sammanhang.
Första bilden. Louis C. Tiffany / Tiffany Glass and Decorating Company, vas, 1893–96. The Metropolitan Museum of Art, gåva från H. O. Havemeyer, 1896. Public Domain. Samling · CC0
Andra bilden. Louis C. Tiffany / Tiffany Glass and Decorating Company, vas, 1893–96. The Metropolitan Museum of Art, gåva från H. O. Havemeyer, 1896. Public Domain. Samling · CC0
Cornings Pansy-vas, tillverkad omkring 1913, gör arbetet vid glasugnen ovanligt tydligt. Museet anger glashantverkaren John Hollingsworth som den som först formade kärlet och beskriver ett särskilt sätt att åstadkomma den blå iridiseringen: tennklorid sprejades på hett glas, som sedan värmdes upp på nytt i en atmosfär med minskad syrehalt. Effekten var beroende av kontrollerad behandling av materialet. Corning påpekar också att Tiffanys glashantverkare uppmuntrades att experimentera, vilket placerar verkstadens skickliga beslut vid sidan av den konstnärlige ledarens ambitioner.
Material och rörelse
En annan vas från år 1900 på Musée d'Orsay förenar guldfärgade fläckar, vitt filigran och ett motiv med vindeväxter. Museet knyter Tiffanys användning av metallsalter i smält glas till hans intresse för den glänsande ytan hos antikt glas. Här får blommönstret sällskap av andra drag i själva materialet. Fläckar och bleka trådar gör intrycket mer sammansatt och får ögat att röra sig mellan kärlets kontur och de olika märken som fördelats över det.
Första bilden. Louis C. Tiffany / Tiffany Glass and Decorating Company, vas, 1893–96. Ett besläktat exempel från Met, skilt från vasen på Musée d’Orsay som diskuteras ovan. The Metropolitan Museum of Art, gåva från H. O. Havemeyer, 1896. Public Domain. Samling · CC0
Andra bilden. Louis C. Tiffany / Tiffany Glass and Decorating Company, vas med näckrosblad, ca 1900. Ett besläktat exempel från Met, skilt från vasen på Musée d’Orsay. The Metropolitan Museum of Art, gåva från Robert och Gladys Koch, 1999. Public Domain. Samling · CC0
Vasens museihistoria visar också hur snabbt detta amerikanska glas reste. Den köptes 1901 till Musée du Luxembourg från den parisiske handlaren Siegfried Bing, vars galleri bidrog till att föra internationell samtida design till Frankrike. Ett föremål med anknytning till ugnen i New York kunde bli del av en fransk offentlig samling inom ett år efter sin angivna datering. Favriles karakteristiska utseende stöddes av ett lika betydelsefullt nätverk av mecenater, handlare och institutioner.
Begränsningarna i en enda visuell definition blir tydligare i en Tiffany-skål daterad till 1908 och diskuterad i Mets publikation om glassamlingen. Tjocka, släta gyllene partier möter grova svarta ytor, medan den oregelbundna formen påminner om smält lava. Skålen gör texturen till en del av mötet med ljuset. Ett ljust parti kan framträda som mer koncentrerat intill ett mörkt och strävt. Dess dragningskraft är taktil även när besökaren endast får titta.
Att se genom ytbehandlingen
I samma publikation tar en nästan färglös vas en annan riktning. Blåvit opalglans samlas längs mynningen; spetsblommor av typen Queen Anne's lace och gröna näckrosblad bildar dess botaniska dekor. Museet tillskriver försiktigt den fina slipningen till Fredolin Kreischmann, en glashantverkare som tidigare arbetat i England. Bredvid den lavaliknande skålen visar den den bredd som döljs bakom det välbekanta namnet Tiffany. Transparens, slipning, strävhet och metallisk lyster ingick alla i formspråket.
Första bilden. Tiffany Glass and Decorating Company, vas, ca 1895–98, troligen slipad av Fredolin Kreischmann. The Metropolitan Museum of Art, inköp med gåvomedel från William Cullen Bryant Fellows, 1997. Public Domain. Samling · CC0
Andra bilden. Alternativ vy av samma vas, ca 1895–98, Tiffany Glass and Decorating Company, troligen slipad av Fredolin Kreischmann. The Metropolitan Museum of Art, inköp med gåvomedel från William Cullen Bryant Fellows, 1997, 1997.409. Public Domain. Samling · CC0
Föremålen föreslår ett långsammare sätt att se på dekorativt glas. Följ kanten innan du granskar motivet. Lägg märke till var en ljusreflex breddas, var ett mörkt parti bryter av och var materialet släpper igenom blicken. Återvänd sedan till hela kärlet. I Favrile är ljuset en del av hur föremålet förstås: det kan förvandla en solfjäder till fjäderdräkt eller få en ojämn skål att påminna om svalnande sten. Materialet ger den tolkningen dess särskilda kraft.
Nio föremål visas på tio museifotografier; det sista paret visar två vyer av samma vas. Bilderna behåller sina ursprungliga proportioner. The Mets policy för öppen tillgång
Kommentarer