Koichi Takadas butiker i Qatars nationalmuseum förvandlar trä till ett landskap
På Qatars nationalmuseum i Doha gav Koichi Takada Architects presentbutikerna en egen arkitektonisk närvaro. Huvudbutiken och barnbutiken färdigställdes i mars 2019 och omfattar 174 respektive 97 kvadratmeter. Inuti Jean Nouvels museum skapar deras böjda träytor ett särpräglat inre landskap som förlänger besökarens möte med Qatar till rummet där föremål och minnen får följa med hem.
Uppdraget är ett ovanligt tydligt exempel på butiksdesign som förmedlar en kulturell berättelse. Butikerna erbjuder varor, men rummen etablerar också ett annat sätt att se landets naturmiljö. Deras motiv är en grotta, tolkad genom träets materiella egenskaper och tillverkningsmöjligheter. [1]
Ljusets grotta som utgångspunkt
Takadas referens var Dahl Al Misfir, den qatariska formation som kallas Ljusets grotta. Dess gipskristaller och ljusa inre inspirerade butikernas skiktade ytor. Museet beskriver resultatet genom träets varma färg och kurvor och kopplar gestaltningen till ett igenkännbart inslag i landets landskap.
Tolkningen är medvetet rumslig. Skikten böjer sig runt besökaren och drar uppmärksamheten uppåt, så att de omslutande ytorna blir aktiva delar av rummet. Den geologiska referensen erbjuder ett sätt att organisera rörelse och upplevelse. Den skapar också kontinuitet med museets vidare syfte: Ett möte med en plats kan ske genom en gestaltad miljö likaväl som genom en utställning. [1] [2]
Fyrtio tusen enskilda delar
Det flytande uttrycket krävde en noggrann byggprocess. Koichi Takada Architects anger cirka 40 000 unika delar av europeisk ek från hållbara källor, utvecklade genom tredimensionell modellering och tillskurna i Italien. Varje del hade en bestämd position i helheten.
Ingenjörsspecialisten RIMOND beskriver ett tillverkningsflöde som kopplade geometrin till CNC-tillverkning och samtidigt integrerade toleranser och konstruktionsdetaljer. Det är den tekniska motsvarigheten till interiörens geologiska bildspråk: En yta som verkar sammanhängande är beroende av tusentals individuellt kontrollerade komponenter. Effekten uppstår genom samordningen av projekteringsinformation, maskinbearbetning och installation, som var och en arbetar i olika skala. [1] [4]
Att få ett levande material att passa
Snickerispecialisten Devoto Design tillför ytterligare ett lager till berättelsen. Takada efterfrågade massivt trä, och tillverkaren föreslog fingerskarvade skivor för att bidra till stabiliteten. Beklädnaden bars av en egen stödkonstruktion, vilket gjorde det möjligt att installera träkompositionen utan att fästa den direkt i museets befintliga väggar.
Devotos redogörelse dokumenterar också en justering under installationen: Den större butiken fick till sist 299 träskikt i stället för de 300 som ursprungligen planerats, och det sista skiktet omformades för att anpassas till materialets beteende. Den detaljen gör hantverket påtagligt. Även en digitalt definierad interiör måste svara mot fysiska förhållanden, och en lyckad installation omfattar förmågan att justera en gestaltning på ett genomtänkt sätt på plats. [5]
Butikens funktion får finnas kvar
Museet ger varje rum en egen kommersiell roll. Huvudbutiken erbjuder föremål med anknytning till Qatars historia och kultur, medan barnbutiken säljer böcker, pussel, spel och pedagogiska leksaker. Dessa vardagliga aktiviteter ger det skulpturala höljet ett praktiskt sammanhang: Att titta, välja och samtala om ett föremål förblir anledningarna till att människor använder rummet.
Projektets intresse ligger i förhållandet mellan dessa anspråkslösa handlingar och det omgivande träets skala. En museibutik kan vara ett sista uppehåll under ett besök, och här har den pausen en minnesvärd arkitektonisk identitet. Takadas gestaltning ger butiksinteriören ett ämne, medan tillverkningsteamet ger ämnet en övertygande fysisk form. En interiör av det här slaget ber besökarna att gång på gång växla mellan en omslutande arkitektonisk skala och den mycket mindre skalan hos ett föremål i handen. [2] [3]
Kommentarer