Inspiration till ett hinduiskt bröllop: tradition och elegans
Världen är en blandning av kulturer och självklart är bröllop inget undantag. Indien är ett land med mycket speciella seder när det gäller bröllopsceremonier. I dag ska vi tala om hinduiska bröllop. Läs vidare.
Förberedelser inför ett hinduiskt bröllop
Ett hinduiskt bröllop är ett verkligt maraton för brudparet och deras familjer. Det består av omfattande firanden i flera faser som kan pågå under flera dagar. Veckan före ceremonin utförs olika ritualer, framför allt sådana som har med fruktbarhet att göra.
Inför ceremonin smyckas brudparets kroppar. Brudens händer, liksom hennes väninnors, målas med henna. På bröllopsdagens morgon masseras brudens och brudgummens kroppar med väldoftande oljor av olika slag medan man sjunger mantran som enligt traditionen renar kropp och själ.
Betydelsen av indiska smycken vid giftermål
Brudarna pryds av diamanter inför bröllopet. När bröllopsfirandet är över brukar brudens far säga till sin svärson: ”Nu ger jag dig denna flicka, smyckad med guld.”
Enligt den tradition som beskrivs är smyckena den enda egendom som tillhör kvinnan; hon får dem av sin familj när hon gifter sig. Om paret skiljer sig har kvinnan rätt att ta med sig endast sina smycken. Allt annat tillfaller mannens familj. Om hon blir änka får hon inte ens bära dessa smycken själv, utan ska föra dem som tillhört henne vidare till sina döttrar.
Guld symboliserar för dem gudinnan Lakshmi och står för överflöd och renhet, och det är förbjudet att bära guld på fötterna.
September och mars är de månader då de flesta hinduiska bröllop äger rum och juvelerarna fylls då av familjer som väljer smycken till bruden. Vissa smycken markerar kast eller religion och får inte bäras av personer som inte tillhör dem. Medan vigselringen symboliserar föreningen i västerländska bröllop gifter sig bruden i Indien klädd i mängder av guld. De vanligaste smyckena är:
– Nath (nässmycke);
– Bor (smycke som bärs i pannan);
– Paizeb (vristlänk med små bjällror) och de populära tåringarna (endast i silver);
– Mangalsutram är det mest traditionella smycket. Namnet kommer från sanskrit ”mangal” (framgångsrik, välsignad) och ”sutram” (snöre).
Traditioner vid hinduiska bröllop
– På bröllopsdagen badar brudparet med sandelträ och läser mantran som ska bidra till rening inför vigseln.
– Vanligen anländer brudgummen på en vit häst och bär turban på huvudet. Ibland har han också ett svärd och kan bli utmanad till strid av någon av brudens släktingar. Allt detta ska visa att brudgummen kan försvara brudens heder.
Brudens föräldrar tvättar brudgummens fötter före ceremonin medan gästerna välkomnar paret.
– Under ceremonin skiljs brudparet åt av ett sidendraperi eftersom de inte får se på varandra. Direkt efter att mantrana har uttalats avlägsnas draperiet som kallas Antarpat.
– När brudgummen kommer fram till bruden under ceremonin bjuder hon honom på honung och yoghurt, och de utbyter halsband.
– Brudens bröllopssnöre får bara tas av om hennes make dör. Det tillverkas av 108 sammanflätade bomullstrådar som färgas gula. Halsbandet har också ett hänge som tros ge ännu mer tur.
– I Indien kastar gästerna ris över brudparet (precis som här i Brasilien).
– Efter ceremonin måste en tänd låga föras från brudens hem till parets nya bostad. När brudparet kommer till sitt nya hem måste de vara tysta fram till sen eftermiddag. Sedan inleder de en ny serie rituella offergåvor till gudarna och sina förfäder.
– Vid ett hinduiskt bröllop är det viktigaste ögonblicket Saptapadi, då brudparet går runt den heliga elden och läser positiva mantran för sin nya familj.
Upptäck fler traditioner här på vår blogg.
Kommentarer